Varför sover inte jag när jag behöver? Sitter här helt borta. fyfan!
Juste, jag har tänkt på en sak. Vad är värst?
- Under hela sin ungdom tillbringar man tiden med att planera fester, och vem man ska få omkull helgen. Efter 10 år sitter man, antigen arbetslös eller med ett skitjobb och undrar? Vad fan gjorde jag? Varför pluggade inte jag?
- Man Pluggar hela sin ungdom, missar fester och nöjen, och dessutom missar att bli den som folk vill ha omkull…Efter tio år sitter man på sitt kontor, nedgrävd i papper. Partner? Vad är det? Barn nejtack. Och så tänker man : VAD I HEVETE TÄNKTE JAG? Jag kunde ha njutit av mitt liv medan jag hade tid.
Sen så finns det ju dem som fixat karriären, men ger upp den för barn och familj. Det finns dem som kan festa genom livet, och kanske leva på pengar från modellyrket. . . Helvete vilken kategori tillhör jag?
jag ser det så här
anting är man typ a, typ b eller ab eller ba
typ a: de som lever på att vara dumma i huvet eller spela dumma i huvet är naturligt smala och modeller.
typ b: som pluggar får bra betyg, bra jobb och blir socialt handikappade.
typ ab: de som inte pluggar men kanon betyg och resulterar i att de blir nördar som är kända i 15 min på en sjuk uppfinning
typ ba: de som pluggar som fan men ändå får ett bra liv och kommer över sitt sociala handikapp (oftads de som blivit mobbade och valt att det inte ska hända igen)
du är en typ ba. pluggar men vill survive man måste inte parta nu vi partar på sommar lovet meet a nice dude och får omkull han
2an är värst, lätt